Bästa vännen bor i spegeln

I spegeln finns en rolig kille som alltid har tid att snacka lite. Han gillar att pussas också.

Våren kliar

Ljusgröna blad på träden och skön värme i luften. Baksidan med att få en andra vår är att det kliar i halsen och näsan. Måste hitta pollenmedicin illa kvickt.



Lördag i japansk trädgård.




Karpar är något annat än duvor.

Mera söt yoghurt tack!


Flickan var tokig i Elmer och snackade massor på spanska.


Jonas vaktar kassen under turnering i park.


Söndagshäng med Lina och Sam (och Måns).

Pingvinäventyr bokat

Valar, sjölejon och pingviner - snart kommer vi! Äntligen är allt klart för vår resa till Peninsula Valdes. Det är en halvö som ligger i Patagonien, söder om Buenos Aires, och som är med på Unescos världsarvslista. Vi åker dit i mitten av oktober när vår lägenhet ändå är uthyrd.



Det finns ingen fungerande tågtrafik i Argentina utan istället är det fina bussar, med lyxiga säten, som erbjuds. Det hade varit ett alternativ om vi inte hade Elmer. Att skumpa runt på en buss med honom i nästan 20 timmar kan inte vara kul. Särskilt inte nu när han helst vill krypa omkring.

Därför har vi istället bokat inrikesflyg trots att det svider lite i plånboken. Ett tag såg det ut som om vi skulle bli hemlösa under stora delar av resan. De boenden vi hade kontaktat hade plötsligt inga rum. De upplyste oss om att det är helgdagar då. Jonas gjorde ett hästjobb och mejlade säkert 60 olika ställen, med översättning på spanska från Google translate, och till slut fick vi napp.

Så nu har vi bokat flyg, fyra olika boenden (på tre olika platser) och en hyrbil.

Ska bli skönt att lämna storstaden och all biltrafik några dagar. Borde bli en häftig upplevelse också. På ett ställe ska det finnas en halv miljon pingviner.

Konstig tidsuppfattning

Tre veckor har vi varit här nu. Skulle kunna vara det dubbla. Även om vi inte gör så mycket är intrycken många hela tiden.


Elmer charmade en massa tjejer idag.


Ständigt övervakad.


Elmer granskar löv medan morsan njuter.


Skönt att slippa avgaser i finaste parken.

Kanske borde stanna kvar

Precis som alla andra valvakade vi här igår. Växlade mellan att titta på SVT, som hackade en del, och att lyssna på P1. Grymt att man kan hänga med här på andra sidan Atlanten.

Känns också grymt, men då i negativt bemärkelse, att 20 sverigedemokrater kommer ta plats i riksdagen. Undra vad det blir för pajasar.

Rädslan segrade igår och vi kanske borde överväga att stanna kvar här.

Blir i alla fall intressant att se vad Miljöpartiet kommer svara på Moderaternas invit.

Grym veggomat i köttets stad

Bara ett par kvarter bort från oss finns en riktigt bra restaurang. Nej, det är inte en Parilla där de serverar massa kött utan det är ett mecka för sådana som mig. Har en buffé med oändligt många olika rätter. Mest asiatiskt. För cirka 80 kronor får man äta hur mycket man vill. Vi ville beställa vin men det hade de ingen. Gissar att det inte ligger i linje med deras hälsosamma mat.

Tidigare har vi köpt med oss hem mat men igår satt vi där och käkade medan Elmer sov i vagnen. Var lite oroliga innan att det inte skulle funka för det verkar som om han drabbats av nattskräck. Flera kvällar har han vaknat efter ett par timmar och varit otröstlig och okontaktbar. Blundar så det verkar som om han sover.

Det gick i alla fall bra på restaurangen och vi slapp gå därifrån med doggybag.

Elmer älskar förresten att titta på klippet där han kryper. Skrattar, viftar med armarna och kan se det flera gånger på raken.

Hus, hus, hus och en pool

Det här ser vi från vår balkong. Mängder av hus och så en pool som vi ännu inte kan bada i. Tror den öppnar i november först men som de svenskar vi är har det redan varit dagar då vi hade kunnat ta oss ett dopp.

Han kryper!

Nu är de lugna dagarna definitivt över. Elmer tar sig nu ganska snabbt från rum till rum. Tekniken är kanske inte den snyggaste men roligt är det. Plötsligt känns lägenheten livsfarlig....

Nästan bestulna

Idag tog vi bussen igen till nya mysiga kvarter. Lägre hus, varmare färger och fler uteserveringar. I en lekpark hittade vi också några nya vänner. Från Blåsut. Jag såg direkt att Lina, med sin blonda Lykke Li-knut, förmodligen var svensk. Vi började prata och hängde sedan hela dagen.

Lina, hennes kille Måns och deras son Sam, 10 månader, är här nästan lika länge som vi. Hon pluggar hållbar utveckling och Måns är pappaledig. De bodde i närheten och guidade oss runt i kvarteren. Vi hamnade sen på en uteservering där vi åt lunch. Väldigt trevligt!

Tyvärr slutade lunchen mindre bra. När vi skulle betala upptäckte Lina och Måns att deras väska var borta. Den innehöll systemkamera och nycklarna till deras lägenhet. Någon hade tagit rubbet. Vi kom fram till att det måste ha varit ett gäng som rörde sig nära oss när vi bytte bord. En man frågade oss om vad det var för restaurang och ställde skumma följdfrågor. Då tog förmodligen hans kumpaner deras grejer. Himla tur för oss som klarade oss. Den här gången. I vår väska låg också en systemkamera.

För att kunna kontakta sin hyresvärd följde våra nya vänner hem till oss och det löste sig. Vi har redan bestämt att vi ska ses igen i helgen. Tänk om det var lika lätt att vara öppen för att lära känna nya människor hemma.

Elskade Elmer

Benen bär!




Att lära sig krypa är allvarliga saker.


Världen är stor. Ibland enorm.

Ladies brunch

En av de saker jag längtar mest efter är att ta en fika eller ett glas vin med några vänner (som jag knappt gjort utan E sedan han föddes). Eftersom ni inte kan komma hit får jag leta efter nya. Kanske hittade jag någon idag.

På en sajt på nätet för sk expats (utlänningar) i Buenos Aires upptäckte jag att ett gäng tjejer/kvinnor skulle ses för en brunch idag lördag. Stället de skulle ses på låg i vår stadsdel men några kilometer bort. Jag anmälde mig direkt. Jonas ska spela och titta på fotboll, jag behöver också lite egentid.

Elmer och Jonas följde mig dit. Den här gången testade vi att åka buss vilket visade sig vara lika svårt som vi anat. Bussarna stannar inte vid hållplatsen utan mitt ute i gatan. Ingången delades av av en stång vilket gjorde att vi knappt fick in vagnen.

Bussarna stannar bara jättesnabbt så man har inte mycket tid på sig. En kvinna fastnade med sin handväska i dörren när hon skulle gå av och Jonas hjälpte henne att få loss den. Snälla människor ryckte in sen när det var vår tur och vi kom av.

När jag anmälde mig till brunchen sa Jonas att det förmodligen är ett gäng hemmafruar som jag kommer träffa. Såg framför mig några prydliga rätt trista damer. Han hade fel! På kaféet satt runt tjugo tjejer mellan 25 och 45 år. Stämningen var glad och välkomnande.

Hamnade med en mycket babblig tjej från Kanada, en annan från Irland som bott stor del av sitt liv i USA, en tredje från New York och slutligen en rumänska (som var kulturjournalist!).

Det fanns en till svenska där, Nina, som vi faktiskt träffade på planet hit. Trodde inte jag skulle möta henne igen. Är glad att jag gick dit. Förmodligen kommer vi ses igen via Facebook.

Vi skippade bussen på vägen hem och promenerade i stället genom mysiga kvarter. I varje hörna fanns en ny restaurang som vi ville besöka. Får bli en annan gång.


Någon mer verkar gilla Elmer väldigt mycket.

Personlig tränare i huset

Jonas har upptäckt en till grej som verkar ingå i hyran. En personlig tränare i husets gym . Är tydligen där nästan varje dag och kan anlitas fritt. Jonas fick hjälp att stärka ryggen och kom tillbaka svettigare än vanligt. Undrar vem som betalar den mannens lön.

Andra grejer som också ingår: bredband och städning en gång i veckan då vi får rena handdukar och sängen bäddad. Känns lite som att bo på hotell.

Över 12 filer till finaste parken

Igår hamnade vi en härlig park där det finns en liten sjö. Med oss hade vi paj och omelett som knappt kostade någonting. Tror vi har hittat ett favoritställe att handla lunch där kvinnan bakom disken ser till att vi kan öva vår spanska.

Parken var verkligen mysig. Runt sjön åkte folk rullskridskor, promenerade och sprang. Det finns dock ett minus. Trots att vi bor nära måste vi över en gigantisk väg. När det blir grönt måste man verkligen rusa över och då hinner man ändå inte fram innan det slår om till rött. Vi försökte räkna filerna och tror vi fick det till 12. Blir kanske inte så många joggingturer där....

Svettig mil till vallokalen

Vilken dag. Halv tio på förmiddagen lämnade vi lägenheten för att ta oss till ambassaden och för att rösta. Två timmar, 10-12, var vallokalen öppen idag och samma tid tisdag och onsdag.

Ambassaden ligger österut, på andra sidan stan, och vi skulle ta en premiärtur med tunnelbanan för att komma dit. Trodde vi ja. Tunnelbanan är bara till för oss som kan gå. Bebisar, äldre och funktionshindrade får åka bil eller stanna hemma i kvarteret. Det är branta trappor ner till stationerna och spärrarna är smala och inte vagnvänliga.Vi funderade en stund på att hoppa på en av alla bussar som körde i ilfart förbi men det projektet kändes lika omöjligt. Vilken buss skulle vi ta och hur skulle vi hinna på? Hittade en busstidtabell i en tidningskiosk som inte var till mycket hjälp.

Elmer avbröt oss med att kräva blöjbyte och vi letade snabbt upp en lekpark. Tryckte i honom lite ost och bröd efteråt, som vi hade med oss eftersom han ratat morgongröten, innan vi började vår långa promenad. I mycket rask takt korsade vi gata efter gata medan solen värmde allt mer. Från att det för några dagar sedan kändes som höst var det plötsligt sommarvarmt. Vi passerade massa fina hus och torg som vi knappt han slänga ett öga på.

Tio i tolv klev vi in på ambassaden. Två svettiga och en som ljudligt snarkade i sin vagn. Över en mil hade vi promenerat kunde vi mäta när vi kom hem. Vi som redan hade träningsvärk.

Sen hade vi en skön eftermiddag i solen innan vi tog taxi hem. Kostade 60 kronor och det är mer än vanligt för en taxiresa i Buenos Aires.

Långpromme i Palermo

Alla städer är verkligen vackrare i sol. Även Buenos Aires. I dag har vi traskat långt i vår stadsdel Palermo. I flera timmar promenerade vi omkring, fikade och tittade på folk. Ändå har vi många kvarter kvar att upptäcka. Palermo är ungefär tre gånger så stort som Södermalm.

Byggnaden på bilden högst upp till höger är ett bibliotek. Satt länge i parken bredvid med solen i fejan. Elmer hittade en katt som han nog helst skulle ha velat krama.

Tror argentinarna gillar barn. Var säkert tio personer idag, nästan bara medelålders kvinnor, som pratade med Elmer och petade på honom. Han fortsätter att skaka på huvudet som han gjort hela sommaren av glädje när någon ger honom uppmärksamhet. Försöker lära honom att nicka också. Går sådär.

Hemma är sopsortering något självklart. Här kastar man allt i samma påse. Det känns märkligt och fel. Särskilt såhär i valtider och när Miljöpartiet nog får min röst om några dagar.

I väntan på solen

Solen och vårvärmen ska komma på lördag. Till dess tar vi det piano. Elmer övar krypning och blir bättre och bättre på att ta sig fram. Han har också fått en egen mobiltelefon som han gillar.

Vi bor på 9:e våningen av 31. På våningen under oss finns både gym och utomhuspool. Måste nog vänta några månader innan vi kan bada men idag testade vi båda gymmet. Skönt att få svettas lite.

Har börjat plugga lite spanska också. Känns som om vi lärt oss den viktigaste frasen just nu. No entiendo. Några futtiga steg mot att förstå har vi i alla fall tagit.

Känns ruggigt bra

Vinden viner utanför våra stora fönster där vi kan se massa höga hus och en pool (som tillhör vårt hus). Det är ganska kyligt ute och vi har hittills bara gått en kortare promenad i kvarteret. Bor verkligen mitt i smeten och det finns gott om kaféer och restauranger utanför porten. Om en stund ska vi se om vi hittar någon av de stora parkerna som ska finnas i närheten.

Resan var lång men tiden gick ändå snabbare än jag hade föreställt mig innan. Elmer skötte sig exemplariskt. Sov större delen av tiden i sin bebissäng och när han var vaken utforskade han omgivningen med stor nyfikenhet.

Inte helt lätt för hans föräldrar att få i sig någon mat ur de små lådorna när han kravlade omkring. Särskilt inte när vi hade fått platser med tio raders mellanrum på planet från Paris. Vid min sida hade jag inte Jonas utan en inbunden holländare, med stenansikte, som inte hade lust att byta säte. Han hade ju valt platsen för att få större benutrymme. Det betydde att jag fick finna mig i att amma med honom som sällskap och klättra över hans ben, med Elmer på armen, när det var dags att byta blöja.

Är underbart att äntligen vara här. De få argentinare vi hunnit träffa har varit trevliga och pratsamma. I taxin från flygplatsen (då Elmer somnade av utmattning framstupa med huvudet i Jonas knä) testade vi att snacka italienska med chauffören. Gick trevande men ganska bra. Målet är ändå att lära oss spanska under hösten.

Måste förresten påpeka att bloggens fina bild förstås är tagen av brorsan när han luffade runt i Sydamerika för några år sedan.