Landssorg

Är landssorg i Argentina just nu. Samma dag som landets invånare räknades dog ex-presidenten Néstor Kirchner, 60 år, i en hjärtattack. Helt oväntat. Han var fortfarande aktiv i politiken och även gift med den nuvarande presidenten, Cristina Fernández de Kirchner.

Igår tog folket ett sista farväl av honom när kistan färdades genom stan. Dagarna innan kunde allmänheten även se honom i en öppen kista medan hans hustru stod bredvid. Måste vara tungt för henne att styra landet nu.

Dödsfallet innebär också att fotbollsderbyt, Boca-River Plate, som vi skulle se nästa helg är inställt och kommer flyttas fram. Gillas inte. Vi som har barnvakt då när mina föräldrar är här.

Vi deltog inte i sörjandet igår. Istället åt vi en god lunch med några nya vänner. Malin, som gick i Jonas parallellklass i gymnasiet, bor också här tillsammans med sin kille Mariano och deras son Dante. Mariano är från Argentina men har bott flera år i Sverige. Dante är bara en vecka yngre än Elmer och i ungefär samma utvecklingsfas.

De tog med oss till en mysig och riktigt genuin restaurang på andra sidan stan. I ösregn åkte vi dit med buss. Det var den 29:e i går och den dagen är det tradition att äta gnocchi i Argentina. Är inte min favorit men den jag fick hör till de bättre jag smakat.

Annars är vi mitt uppe i projektet att sluta nattamma. I fyra nätter har Jonas sovit bredvid Elmer och jag har legat i bäddsoffan i vardagsrummet. Första natten var en katastrof och Elmer vaknade massor. Sen har det gått bättre och i natt ammade jag bara en enda gång. Vilken seger!

Folkräkning med dörrknackning

Idag var nästan allt stängt i hela Buenos Aires. Det var bara bussarna som rullade och sjukhusen som var öppna plus några få fler samhällsinstitutioner. Nästan alla människor var lediga från sina jobb för att vara hemma och bli räknade till folkbokföringen.

Alla, även utlänningar, uppmanades att vara hemma. Låter rätt medeltida i svenska öron. Efter lunch hade de ännu inte kommit hem till oss och vi längtade ut i solen. Vi satte upp en lapp på dörren där vi berättade att vi var tre svenska turister och smet sedan till lekparken.

Elmer har lärt sig stå några sekunder utan stöd. Ler med hela ansiktet när han gör det. Förhoppningsvis kan jag få med det på film senare.

Sköna söndagar

Trots att vi är lediga varje dag tycker jag bäst om söndagarna. Staden blir mjukare på något sätt. Är färre bilar och mer människor på gator, torg och i parker. Här är två bilder från vår senaste söndag. Då åt vi lunch på ett ställe där de serverade wraps med lax som hette Lisbeth Salander.


Konstutställning i en av favoritparkerna.


Elmer var lite skeptisk under sin första tur i karusellen. Kompisen Sam, som fyller 1 år imorgon, såg ut att njuta mer av färden.

Bonusbild från idag:


Vatten är mycket fascinerande. Skönt tycker vi. Då åker färre fimpar och stenar in i munnen.

Kaffe med svensk mjölk?

Vi har hittat ett mysigt italienskt kafé nära oss som serverar gott kaffe och god mat. Lite förvånade blev vi dock när vi tittade på hyllan bakom disken. En av baristorna (konstigt ord i plural) hade jobbat i Sverige. Designen på våra mjölkpaket är faktiskt betydligt snyggare än de som finns här. Heja Arla!

Det här inlägget är tillägnat er som inte har facebook eller inte är vän där med Jonas.

Det kan Elmer i halvtid

Nu har vi varit här ungefär halva tiden. Känns länge men är ändå lite tråkigt att vi redan är inne i slutet av oktober. Vill inte hem till vinterkylan.

Elmer har verkligen utvecklats mycket sedan vi kom hit. Då kunde han inte krypa. Låg ofta och sprattlade på mage i frustration och vi fick hjälpa honom upp.

Nu kryper han snabbt och går med stöd av möbler. Blir bättre och bättre på att klättra upp på saker också. Kan lipa, vinka och göra high five. Är väldigt social och inte alls blyg. Får se om det kommer förändras. Vi väntar med spänning på att snacket ska ta fart. Är inga riktiga ord ännu.


Då har Elmer roligast:

När vi jagar honom
Gunga
Kasta boll fram och tillbaka
Prästens lilla kråka i knät
titt ut leken
bada i badkaret
leka med vattnet i bidén
titta på fåglar och hundar
Klättra över oss
Träffa människor, särskilt barn
Bläddra i böcker
Dansa med oss

Det gillar han inte:

Att byta blöja
Att klä på sig
sova i egen säng (Jobbigast....)
Åka bil länge

Skönt att den första listan är längre.

Jobb för personer utan nerver

Vår i Buenos Aires, och då är det dags att tvätta fönstrerna. Även på skyskrapor. Avundas verkligen inte de som har det jobbet. Från vår balkong såg vi hur de hängades i linor tvättade sidobyggnaden till vårt hus. Dagen innan tog de vår skrapa på 31 våningar. Med tanke på att det känns rätt högt från vår balkong på nionde våningen kan jag föreställa mig hur det skulle kännas när man klättrar ut över kanten från den trettioförsta. Känner mig rätt nöjd med jobbet som kontorsråtta.


Bra lagarbete hade grabbarna. Ibland var det lite svårt att nå ytan mittemellan två fönsterputsare. Men det löstes snyggt med att gunga på linan längs med huskroppen.


Måste ha överraskat en hel del av kontorsarbetarna innanför fönstret. Är väl inte precis detta man väntar sig att se när man tittar ut från fönstret på jobbet.


Man vill inte tappa skrapan i detta läge. Blir liksom rätt långt att plocka upp den.

Långsamt

Tid är något som många saknar hemma. Det gör inte vi. Här behöver vi aldrig stressa vilket är väldigt skönt. Trots det kan vi och våra svenska vänner här störa oss på hur mycket kan ta så lång tid.

Igår tog det en timme för oss att handla mat och det berodde inte bara på att vi velade över vilket tvättmedel vi skulle köpa. Köerna vid kassorna rörde sig fram i snigelfart. De flesta bär inte själva hem sin mat här utan får den hemkörd. Det betyder att affären har massa folk anställda som packar ner varorna i platslådor. Det tar lång tid. Jag hade god tid på mig att granska vad folk köpte. Mycket läsk och mycket kött. En man köpte 24 flaskor 1,5-liters 7up. (Kanske hade problem med magen. Det var ju det doktorn tyckte jag skulle dricka.)

På restaurang kan man också få vänta olidligt länge ibland trots att det inte är mycket folk. Vår vän Lina berättade att sina norska vänner lämnade en restaurang utan att ha betalat efter att ha frågat efter notan tre gånger.

Är egentligen mer fascinerad, än irriterad, av hur det kan funka så annorlunda. Människorna här blir ju inte irriterade trots att allt tar så lång tid.

Fler foton från Patagonien

Eftersom vi har en mängd fina foton från Peninsula Valdes och områdena kring Puerto Madryn så kommer här ett nytt inlägg med många foton.


Här vid Punta Cantor låg en sjöelefant och dåsade på stranden.


Det blåser ordentligt på Elmer och Emma, så det blir ett kortare stopp på denna plats på östra kusten av Peninsula Valdes.


Playa Union stannade vi till vid, men det visade sig vara för tidigt på säsongen och var en rätt död håla. Men som tur var fanns det gott om fiskebåtar som plockade upp färsk fisk till de få restauranger som var öppna.


Vid Punta Loma hängde många sjölejon. Det är förståeligt att det var trångt på stranden för det kan inte ha varit skönt att bada i det kalla vattnet och blåsten.


I den här bilen fanns det endast ett säte, nämligen förarsätet. Men mannen som klev ut ur bilen verkade nöjd ändå, för han stannade till vid ett häftigt ställe, plockade ut en mountainbike och tog en tur.


Vid Punta Tombo kryllade det av pingviner.


Emma kollar på pingvinutsikten och njuter av solen.


Pingvin och lama var lite oväntat att se på samma ställe. Lamorna åt visserligen på de buskar som pingvinerna la ägg under, men annars verkade de vara fullt kompatibla med varandra.


Elmer är såklart nyfiken på pingvinerna som höll sig väldigt lugna i närheten av människor.


Här är vi vid Punta Norte på Peninsula Valdes. Hade man tur kunde man få syn på späckhuggare där ute, men det hade inte vi...


På Peninsula Valdes såg vägarna ofta ut såhär. Rakt och grus. Eftersom det var ordentligt skumpigt på sina håll fick stötdämparna på vår hyr-Fiat ordentlig motion.


Många ville såklart fota när en val dök upp nära båten.


Ibland hade man tur då valen simmade nära en själv. Mäktig upplevelse att se de 30 ton tunga valarna simma nära båten och känna hur deras rörelser får båten att gunga ordentligt.

Massa nya små vänner

Hurra för Cloe, Ebbe, Hedda, Julian och Harry! Sedan vi lämnade Sverige har fem ungar fötts i bekantskapskretsen där hemma. Ännu fler kommer pluppa ut de närmaste månaderna. Kul för Elmer att lattja med om något år eller så.

Vi hänger sista dagen i Puerto Madryn nu. En mysig stad vid kusten med lång härlig strand. Är inte badvarmt ännu i havet men vi har njutit av solen. Imorgon flyger vi tillbaka till BA men vi lär återvända till naturen snart igen.

Mer fina bilder kommer upp senare. Elmer har stått öga med öga med pingviner.

Vackert världsarv

Mäktigaste djuret. Kunde faktiskt se valarna från hotellrummet också.


Sjölejonen äger stränderna.




Böckerna är lika spännande för 78:e gången.


En flock lamor på språng framför bilen.







Från den här stranden kunde vi se valarna leka på håll.

Hej då storstan

Väskorna är packade och lägenheten hyfsat ren. Förmodligen kommer det inte att flytta in några andra när vi drar. De gökarna som hade hyrt den en vecka har lämnat återbud.
Vi lämnar inte lägenheten riktigt tom. Högt upp på en hylla gömmer vi några kassar med kläder och mat.

Hej då storstan för en vecka. Hej frisk luft, havet, valar, pingviner och sjölejon.

Ät kött sa doktorn

Efter fem dagar med feber och risig mage mår jag äntligen bättre. Har hängt hemma med näsan i en bok (Halvgul sol, mycket bra) medan killarna varit på utflykt i sommarsolen. Men har inte bara vilat utan även packat ner alla grejer i olika väskor. Eller Jonas har packat. Jag har pekat.

På söndag åker vi till Peninsula Valdes för 9 dagar i naturen bland djuren. Underbart! Vi kan bara ta med en bråkdel av allt så två väskor är nu hos snälla Lina och Måns. Känns lite stört att några andra ska bo i VÅRT hem medan vi är borta men så är det.

Både jag och Jonas tyckte att jag tillfrisknar väldigt långsamt. Kanske har jag fått typ salmonella? Därför begav vi oss till doktorn idag. Vi ville hitta Argentinas motsvarighet till vårdcentral men hamnade på ett rätt stort och rörigt sjukhus nära oss.

Med en lapp i handen där det stod på spanska vad jag ville (tack google translate och word referens) lyckades jag få träffa en läkare hyfsat snabbt. Rummet var litet och enkelt. Trots att det var jag som hade blivit uppropad stod ett par i rummet och fick ett recept utskrivet. Jag fick vänta på britsen. När läkaren hade tid med mig fick vi kämpa för att förstå varandra. Han klämde lite på magen och började sedan snacka om en diet jag borde äta. Ris, kyckling och 7up var med på listan som han skrev ner. Gav mig också recept på två mediciner.

Inte en peso kostade besöket men jag kände mig mer villrådig. Vad var det för mediciner han ville att jag skulle knapra/sörpla? En surfning senare visade det sig att den ena inte fick tas om man ammade. Struntade i båda.

På reseforumet tripadvisor hade Jonas läst om ett annat sjukhus i närheten som någon man tipsat om. Där skulle de kunna engelska. Ska du inte gå dit också, tyckte Jonas. För att vara på den säkra sidan. Om förmiddagens sjukhus var för stadens låginkomsttagare hamnade jag sedan i ett väntrum för medelklassen. Stämningen var lugnare och lokalerna finare. Där kostade besöket 150 pesos, vilket är 300 kronor.

Receptionisten kunde bra engelska men tyvärr inte läkaren. Hon klämde också på min mage och skrev en lista över en diet. Ris, kyckling, kött, kokt morot. Jag nickade men tänkte: nej, kött är inte vad min mage behöver.

Summa summarum: Jag mår bättre och sjukhusbesöken var nog rätt onödiga.

Hästpolo = knattefotboll ?

Måndag och tyvärr har Emma blivit sjuk med feber och orkar inte bege sig till hästpolomatchen som var dagens gratisnöje. Men jag (Jonas) och Elmer gjorde en utflykt för att spana in en ny sport som jag aldrig sett tidigare. Det blev en skön dag i solen med våra kompisar framför en målrik hästpolomatch. Om hästpolon kan sägas att det var svårare än bandy att se bollen, men hästarna kom upp i rätt höga hastigheter när de jagade en långboll. Spelet påminde en hel del om knattefotboll, var mycket jagande runt planen i tät klunga och långbollar på snabb häst kändes som en enkel och vinnande taktik. Jag är ingen nyvunnen hästpolofan, men det var ändå en kul upplevelse. Det fina vädret gjorde såklart sitt också.


Planen är 10 gånger så stor som en fotbollsplan och bollen är 8 cm i diameter, så som ni förstår blir bollen rätt liten i bortre hörnet av planen.


Frislag eller vad det nu kan tänkas heta.


Tight kamp vid sargen.


Hård kamp om att komma först till bollen.


Elmer lekte i gräset med sin kompis Sam. När bollen kom fram blev det såklart en hård kamp om den.

Tänk vad ledsen man kan vara utan boll.


Elmer jagar efter Sam som tyvärr är klart snabbare och därmed svår att få tag på.


Och så en bonusbild på Elmer på hemmaplan.

Vad är det där?

På Elmers 9-månadersdag var vi på zoo som ligger på promenadavstånd från oss. Förbluffades över att det fanns lejon, tigrar, giraffer, elefanter, björnar, sjölejon, geparder, kameler och zebror praktiskt taget mitt i stan. Men även om det var häftigt att se alla djuren fick jag emellanåt en olustig känsla när burarna och utrymmen var så trånga och spartanska.

Elmer tyckte att djuren som knallade omkring i det fria var roligast. Håller faktiskt med honom. Inte fåglarna kanske men de här märkliga krabaterna var kul att se. En blandning av hare och känguru. Någon som vet vad de heter? Fanns också några råttliknande djur som dök upp där man minst anade det. Besparar er på bilder på de....