Ät kött sa doktorn

Efter fem dagar med feber och risig mage mår jag äntligen bättre. Har hängt hemma med näsan i en bok (Halvgul sol, mycket bra) medan killarna varit på utflykt i sommarsolen. Men har inte bara vilat utan även packat ner alla grejer i olika väskor. Eller Jonas har packat. Jag har pekat.

På söndag åker vi till Peninsula Valdes för 9 dagar i naturen bland djuren. Underbart! Vi kan bara ta med en bråkdel av allt så två väskor är nu hos snälla Lina och Måns. Känns lite stört att några andra ska bo i VÅRT hem medan vi är borta men så är det.

Både jag och Jonas tyckte att jag tillfrisknar väldigt långsamt. Kanske har jag fått typ salmonella? Därför begav vi oss till doktorn idag. Vi ville hitta Argentinas motsvarighet till vårdcentral men hamnade på ett rätt stort och rörigt sjukhus nära oss.

Med en lapp i handen där det stod på spanska vad jag ville (tack google translate och word referens) lyckades jag få träffa en läkare hyfsat snabbt. Rummet var litet och enkelt. Trots att det var jag som hade blivit uppropad stod ett par i rummet och fick ett recept utskrivet. Jag fick vänta på britsen. När läkaren hade tid med mig fick vi kämpa för att förstå varandra. Han klämde lite på magen och började sedan snacka om en diet jag borde äta. Ris, kyckling och 7up var med på listan som han skrev ner. Gav mig också recept på två mediciner.

Inte en peso kostade besöket men jag kände mig mer villrådig. Vad var det för mediciner han ville att jag skulle knapra/sörpla? En surfning senare visade det sig att den ena inte fick tas om man ammade. Struntade i båda.

På reseforumet tripadvisor hade Jonas läst om ett annat sjukhus i närheten som någon man tipsat om. Där skulle de kunna engelska. Ska du inte gå dit också, tyckte Jonas. För att vara på den säkra sidan. Om förmiddagens sjukhus var för stadens låginkomsttagare hamnade jag sedan i ett väntrum för medelklassen. Stämningen var lugnare och lokalerna finare. Där kostade besöket 150 pesos, vilket är 300 kronor.

Receptionisten kunde bra engelska men tyvärr inte läkaren. Hon klämde också på min mage och skrev en lista över en diet. Ris, kyckling, kött, kokt morot. Jag nickade men tänkte: nej, kött är inte vad min mage behöver.

Summa summarum: Jag mår bättre och sjukhusbesöken var nog rätt onödiga.