Vår inplanerade tur till Cabo Polonio visade varit väldigt dåligt tajmad då det ösregnade på vägen dit. Samhället ligger längs en del av Uruguays kust dit inga vägar når. För att komma dit från huvudvägen som ligger 7 km bort tar man antingen häst eller hoppar på en fyrhjulsdriven lastbil som kör över sanddynerna. Med tanke på Elmer+barnvagn samt regnet som forsade ner var lastbil vårt enda val. Ett skynke över lastbilsflaket gav visst skydd, men det var en skumpig tur och alla sekunder under himlen resulterade i allt blötare kläder. Som tur var hade vi torrt ombyte i ryggsäcken att byta till när vi kom fram till vårt boende. Trodde vi. Det visade nämligen att regnet även nått innehållet av ryggsäcken. Så vår första eftermiddag i Cabo Polonio resulterade i att vi fick hänga på rummet i underkläderna i väntan på att torka.
Som tur var fixade de snälla ägarna till vårt B&B en riktigt skön brasa och god fisk som räddade dagen.
Efter en natt med myggor och vågbrus vaknade vi som tur var upp till strålande solsken.
Samhället Cabo Polonio är uppbyggt runt en fyr och saknar elektricitet och rinnande vatten. Alla byggnader är uppbyggda av återvunnet material, även om det visst smugglas in en del nytt ibland.
Utsikt från fyren. Husen ligger utspridda utan någon som helst stadsplanering och här hänger en blandning av diverse hippies och backpackers i ett väldigt lugnt tempo.
Det saknas en hel del bekvämligheter, men färsk fisk plockas i alla fall upp till de små spartanska restaurangerna.
Det finns som sagt två transportmedel där det ena är häst, så utanför en hel del stugor stod en häst parkerad. Hönor sprang även runt fritt på gatorna, vilket såklart Elmer gillade.
Och nedanför fyren hängde en större koloni sjölejon, som såg ut att hellre stanna på land än att hoppa i det kalla vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar